Dagens Dick

Ensamhet kan vara en känsla eller för den delen ett tillstånd, i vilket fall så är ensamhet betingat med starka känslor oavsett om det positiva eller negativa.

 

Anledningen till att jag helt plötsligt kom o tänka på ordets betydelse är att jag idag igen lagat mat ensam..ätit tillsammans med de två minsta barnen i 5min tills de va klara och bad om att få gå ifrån bordet.

Helt ok att de lämnar bordet, men efter ett litet tag slog ensamheten mig mitt i nyllet.

 

Att ensam vandra ut på fjället en vacker höst/vårdag kan vara helt galet underbart och inbringa en sinnesro och en positivitet som varar länge.

Men att dra ett såntdär hejdundrande vansinnigt perfekt åk på baksidan av Åreskutan i orörd härlig djup kall snö med  -5 grader o sol ensam är inte alls lika positivt, för det vill man ju dela med sin kära eller bäste vän.

 

Vi har ju alla olika preferenser när det kommer till vad som inbringar de olika känslorna som ensamhet inbringar.

 

Det som är så konstigt med just ensamhet är ju att man kan omge sig med massvis med andra men ändå känna sig ensam... Att inte känna att man tillhör eller syns.

Många har nog dessa ensamhetskänslor under hela sin uppväxt, att man står utanför sin familj av olika anledningar.

Just i dessa fall så infinner sig inte den egentliga insikten förrän man blir vuxen, för som barn har man som tur är inte utvecklat förmågan att se saker på det sättet.

I vilket fall så är det en riktigt vidrig känsla att inte tillhöra, när man helt plötsligt inser att man aldrig riktigt varit med.. att man när det kommer till kritan inte räknas lika mycket som andra.

 

Likväl så är ensamheten när man läser en god bok eller lägger sig på en strand, bara vill vara själv och vila ut en oerhört skön känsla.

Jag vet nog ingen annan känsla, inget annat tillstånd som kan betyda så otroligt olika beroende på omständigheterna.

 

Frågar man mig så är ensamhet i en tvåsamhet kanske den vidrigaste ensamheten som finns, att inte få kärlek eller ömhet, beröring, sexuell ömhet, bekräftelse..ja listan kan göras lång.

Att bli tagen för givet och känna hur varje dag som går så finns det mindre och mindre kvar att greppa och en dag så är allt det där man kämpat för borta.

Alla orden försvinner och man inte har något att säga.

 

Då är det bättre att vara ensam helt och hållet och göra ensamheten till något positivt...

 

Ja vad ville jag säga med detta då..!?

 

Jo...att glöm inte att bekräfta de som ni har kära, låt ingen av dem få den negativa delen av ensamhet.

Samtidigt så glöm inte att lämna utrymme för att de ska få känna den positiva delen av att vara ensamma.

 

Framför allt så glöm inte att tala om vad ni känner..för en dag så finns inte den möjligheten kvar.

 

Puss o kram ..gammal gam