Dagens Dick

 

 

Ord..vad är ord!?

 

Ord är ju i grunden bara bokstäver som placeras i gängse ordning för att andra ska kunna förstå. Men när de förstärks av uttryck och känslor så kan samma ord få så många olika betydelser för den som tar emot dem. Avsaknaden av ord har samma effekt, fascinerande och skrämmande.

 

Viskande ord samtidigt som smek kan ju vara det mest underbara som finns, ibland behöver det inte ens viskas..ögonkontakt och känslan som förmedlas kan ju räcka för att förstå ordet utan att uttala det. Men det finns där, känns i hela kroppen.

 

Hårda ord utan kroppskontakt där missnöje och hur illa man tycker om individen likaså. Dessa ord som förstärks av hat kan göra ondare än de hårdaste slag och bedöva hela kroppen.

Att få höra ord som snygg, fin,duktig, vacker, underbar mm, kärleksfulla ord som bygger upp självkänslan är ju vad alla människor vill få höra.

 

Bekräftelse på att man duger och att man är. Avsaknaden av dessa ord påverkar en människa kanske ännu mer, till det så kan man ju uttrycka ord som egentligen är av kärleksfull mening på ett slentriant och vanemässigt sätt och då försvinner ordets mening.

 

Det finns så mycket att skriva om just detta..men en sak är klar, och det är att vi har alla ett ansvar för våra ord och hur de påverkar de runt omkring oss vare sig de är är kärleksfulla eller hårda..uttalade eller inte.

 

Hur vi därtill förmedlar och känslomässigt uttrycker dem, eller väljer att inte göra det.

Ansvaret vårt och vi får vara beredda på att ta konsekvenserna av vad vi gör med dem, så enkelt är det.

 

Jag har sedan barnsben alltid haft känslan av att jag levt ett tidigare liv, känslan av att jag varit en hövding.. en Cherokeehövding...!!

Inget som jag talat högt om men som avspeglats i mitt intresse för de amerikanska indianerna samt djur och natur, och sen har jag ju alltid varit jävligt bra på att bestämma. 

Till det så har jag ju alltid värnat om de svaga och satt alla andras välmående framför mitt eget, precis som en riktigt bra hövding gör.

 

När vi lekte Indianer o Cowboys så va det alltid minst 20 Cowboys och sen en stark Indian som stod upp för allt som det innebar.

Jag fick lära mig att springa fort och vänja mig vid att vara utsatt, ensam och hålla mig gömd...precis som en äkta Cherokee.

Detta passade mig perfekt, för jag har alltid gått min egen väg.

 

Jag kunde se tillbaka hur jag satt i tipin.. rökandes fredspipa omringad av galet vackra Cherokeekvinnor som avgudade mig.

Hur jag ledde min stam till ett rikt liv med mycket mat och kärlek där man levde i total symbios med naturen.. Bäckarna med de klara friska vattnen..Bergen med de snötäckta topparna...Buffelhjordarna och vargarna.

Mina barn som sprang runt ständigt skrattande och alla lekarna.

 

Jag var även en hårdförd och framgångrik krigare som alltid överlistade mina motståndare.

Ja ni förstår vart jag vill komma, jag va hövdingarnas hövding.

 

När jag nu i mitt nuvarande liv denna vecka har varit hemma med min yngsta dotter då vi drabbats av den årliga höstförkylningen så kom känslan tillbaka..känslan av mitt tidigare liv.

 

Idag så fick jag äran att steka pannkaka igen, ja det händer allt som oftast då mina barn uppenbarligen har ärvt min hövding-gen.

De har fått förmågan att bestämma..framför allt över mig.

Klockan 10.00 efter att jag servat min 6åring fullt ut sedan arla morgon, så fick jag den tokiga iden att sätta mig ner.. Precis i samma ögonblick som min förövrigt jävligt fina rumpa landade i soffan så ropar hon sittande vid datorn:

PAPPAAAA jag håller på att dö av hunger...jag måste få pannkaka..!!!

Jag svarade henne då att klockan är ju bara 10.. du kan väl förf*n inte vara hungrig redan..!?

Hennes svar var precis sådär bestämt som det ska vara från en ledare: JO JAG DÖR SNART

 

10.20 står jag vid spisen och steker medans den lille hövdinginnan dukar fram med ett brett leende.

Det är då det slår mig...det är som att få ett ton tegel i skallen..JAG VA ALDRIG NÅGON HÖVDING..!!

 

Jag va inte en Cherokee..jag va ingen Indian.. Minnena kommer i en jämn ström medans jag fyller på med smeten i stekpannan.

Allting faller på plats..jag ser mig själv komma gående i ett led där alla har stora järnhalsband med kättingar emellan..vi vandrar sakta upp på en båt ovetandes vart den skall ta oss.

Den tar oss till Amerika..

 

Sen ser jag mig själv komma gående över bomullsplantagen..ser mig själv servera herrskapet..ser mig själv där i mina bomullsbyxor och förstår nu att jag har levt mitt tidigare liv som slav......

Det är den enkla sanningen...

Jag lever fortfarande som slav och det är mina barn som har varit Hövdingar.. FÖRBANNAT