Dagens Dick

 

 

Ord..vad är ord!?

 

Ord är ju i grunden bara bokstäver som placeras i gängse ordning för att andra ska kunna förstå. Men när de förstärks av uttryck och känslor så kan samma ord få så många olika betydelser för den som tar emot dem. Avsaknaden av ord har samma effekt, fascinerande och skrämmande.

 

Viskande ord samtidigt som smek kan ju vara det mest underbara som finns, ibland behöver det inte ens viskas..ögonkontakt och känslan som förmedlas kan ju räcka för att förstå ordet utan att uttala det. Men det finns där, känns i hela kroppen.

 

Hårda ord utan kroppskontakt där missnöje och hur illa man tycker om individen likaså. Dessa ord som förstärks av hat kan göra ondare än de hårdaste slag och bedöva hela kroppen.

Att få höra ord som snygg, fin,duktig, vacker, underbar mm, kärleksfulla ord som bygger upp självkänslan är ju vad alla människor vill få höra.

 

Bekräftelse på att man duger och att man är. Avsaknaden av dessa ord påverkar en människa kanske ännu mer, till det så kan man ju uttrycka ord som egentligen är av kärleksfull mening på ett slentriant och vanemässigt sätt och då försvinner ordets mening.

 

Det finns så mycket att skriva om just detta..men en sak är klar, och det är att vi har alla ett ansvar för våra ord och hur de påverkar de runt omkring oss vare sig de är är kärleksfulla eller hårda..uttalade eller inte.

 

Hur vi därtill förmedlar och känslomässigt uttrycker dem, eller väljer att inte göra det.

Ansvaret vårt och vi får vara beredda på att ta konsekvenserna av vad vi gör med dem, så enkelt är det.

 

Jag har sedan barnsben alltid haft känslan av att jag levt ett tidigare liv, känslan av att jag varit en hövding.. en Cherokeehövding...!!

Inget som jag talat högt om men som avspeglats i mitt intresse för de amerikanska indianerna samt djur och natur, och sen har jag ju alltid varit jävligt bra på att bestämma. 

Till det så har jag ju alltid värnat om de svaga och satt alla andras välmående framför mitt eget, precis som en riktigt bra hövding gör.

 

När vi lekte Indianer o Cowboys så va det alltid minst 20 Cowboys och sen en stark Indian som stod upp för allt som det innebar.

Jag fick lära mig att springa fort och vänja mig vid att vara utsatt, ensam och hålla mig gömd...precis som en äkta Cherokee.

Detta passade mig perfekt, för jag har alltid gått min egen väg.

 

Jag kunde se tillbaka hur jag satt i tipin.. rökandes fredspipa omringad av galet vackra Cherokeekvinnor som avgudade mig.

Hur jag ledde min stam till ett rikt liv med mycket mat och kärlek där man levde i total symbios med naturen.. Bäckarna med de klara friska vattnen..Bergen med de snötäckta topparna...Buffelhjordarna och vargarna.

Mina barn som sprang runt ständigt skrattande och alla lekarna.

 

Jag var även en hårdförd och framgångrik krigare som alltid överlistade mina motståndare.

Ja ni förstår vart jag vill komma, jag va hövdingarnas hövding.

 

När jag nu i mitt nuvarande liv denna vecka har varit hemma med min yngsta dotter då vi drabbats av den årliga höstförkylningen så kom känslan tillbaka..känslan av mitt tidigare liv.

 

Idag så fick jag äran att steka pannkaka igen, ja det händer allt som oftast då mina barn uppenbarligen har ärvt min hövding-gen.

De har fått förmågan att bestämma..framför allt över mig.

Klockan 10.00 efter att jag servat min 6åring fullt ut sedan arla morgon, så fick jag den tokiga iden att sätta mig ner.. Precis i samma ögonblick som min förövrigt jävligt fina rumpa landade i soffan så ropar hon sittande vid datorn:

PAPPAAAA jag håller på att dö av hunger...jag måste få pannkaka..!!!

Jag svarade henne då att klockan är ju bara 10.. du kan väl förf*n inte vara hungrig redan..!?

Hennes svar var precis sådär bestämt som det ska vara från en ledare: JO JAG DÖR SNART

 

10.20 står jag vid spisen och steker medans den lille hövdinginnan dukar fram med ett brett leende.

Det är då det slår mig...det är som att få ett ton tegel i skallen..JAG VA ALDRIG NÅGON HÖVDING..!!

 

Jag va inte en Cherokee..jag va ingen Indian.. Minnena kommer i en jämn ström medans jag fyller på med smeten i stekpannan.

Allting faller på plats..jag ser mig själv komma gående i ett led där alla har stora järnhalsband med kättingar emellan..vi vandrar sakta upp på en båt ovetandes vart den skall ta oss.

Den tar oss till Amerika..

 

Sen ser jag mig själv komma gående över bomullsplantagen..ser mig själv servera herrskapet..ser mig själv där i mina bomullsbyxor och förstår nu att jag har levt mitt tidigare liv som slav......

Det är den enkla sanningen...

Jag lever fortfarande som slav och det är mina barn som har varit Hövdingar.. FÖRBANNAT

 

 

 

 

 

 

Idag har jag startat dagen med att ha möten i skolan då båda mina minsta döttrar har blivit utsatta för fysiskt våld och mobbning.

Det är en sinnesjuk skärande känsla i hjärtat som infinner sig tillsammans med den oro det frambringar, till mina döttrars fördel är att de har två enormt starka individer som föräldrar. Två som aldrig viker en tum oavsett vad det krävs.

 

Min 8åring har under en längre tid haft två killar som sparkar och slår, stampar på fötter och trycker upp saker i ansiktet på henne. Direkt vid kännedommen om detta så besökte jag skolan och informerade dem om att detta ska sluta nu..!!

Skolan agerade direkt och det har varit lugnt ett par veckor, men så igår hände det igen.

Hon står i matkön och en sparkar henne bakifrån och den andre framifrån och sen kombinerar detta med att stampa på fötterna.

 

I detta fallet så är måttet rågat och skolan är sedan i morse informerad om att om jag så ska släpa hela skolledningen till stupstocken så gör jag det. NOLLTOLLERANS är ordet som nu används och jag kommer under dagen att åka till skolan oanmäld vid ett flertal tillfällen för att skapa mig en bild av hur det ageras kring detta.

 

Min 6åring har det nästintill ännu värre, då det i hennes klass dessvärre finns en pojke som är dubbelt så stor som alla andra och till den fysiska attributen har noll spärrar. Han har redan på dagis skadat barn och personal med sina utbrott och dessvärre så svårt i ett av fallen så att en av personalen fåt bestående skador och kommer att bli tvungen att byta yrke...!!

Igår så slog denne pojke armarna runt min lilla späda tös och kramade bokstavligen andan ur henne. 

Jag behöver nog inte tala om att den paniken hon upplevde kommer att sätta djupa spår i henne för en mycket lång tid framöver.

Likaså i detta fallet så kommer jag att besöka skolan och klassen under dagen för att försäkra mig om att det ageras...

 

Nå då kommer vi till frågan...hur agerar man som förälder..!?

Vad kan vi ställa för krav..!?

 

Jag/vi är otroligt nöjda med alla inblandade lärare, men de hinner inte med.. de kan inte vara överallt samtidigt och kan omöjligen se allt som händer. Dessvärre är det ju så att de får ta emot oss som förbannade och förtvivlade föräldrar.

 

Ska jag som förälder då behöva vara med i skolan, eller är det så att föräldrarna till de barnen som drabbar de andra är de som ska få ta ledigt från sina jobb och se till att deras barn inte har ihjäl andra barn.

 

Jag anser att ansvaret ligger hos de föräldrarna som har de barn som är orsaken till problemet, skolledning och kommun skall vara de som löser problemet, sätta in resurspersonal för att se till att dessa barn inte till slut skadar någon så svårt att de får men för livet.

 

I mitt fall så släpper jag allt runt omkring mig och kommer att vara närvarande så länge det krävs.

Jag kommer aldrig att acceptera detta och samtliga vuxna parter både i skolan och föräldrar kommer att få agera.

 

Så håll i hatten..för nu åker vi...!!!!

 

 

Ensamhet kan vara en känsla eller för den delen ett tillstånd, i vilket fall så är ensamhet betingat med starka känslor oavsett om det positiva eller negativa.

 

Anledningen till att jag helt plötsligt kom o tänka på ordets betydelse är att jag idag igen lagat mat ensam..ätit tillsammans med de två minsta barnen i 5min tills de va klara och bad om att få gå ifrån bordet.

Helt ok att de lämnar bordet, men efter ett litet tag slog ensamheten mig mitt i nyllet.

 

Att ensam vandra ut på fjället en vacker höst/vårdag kan vara helt galet underbart och inbringa en sinnesro och en positivitet som varar länge.

Men att dra ett såntdär hejdundrande vansinnigt perfekt åk på baksidan av Åreskutan i orörd härlig djup kall snö med  -5 grader o sol ensam är inte alls lika positivt, för det vill man ju dela med sin kära eller bäste vän.

 

Vi har ju alla olika preferenser när det kommer till vad som inbringar de olika känslorna som ensamhet inbringar.

 

Det som är så konstigt med just ensamhet är ju att man kan omge sig med massvis med andra men ändå känna sig ensam... Att inte känna att man tillhör eller syns.

Många har nog dessa ensamhetskänslor under hela sin uppväxt, att man står utanför sin familj av olika anledningar.

Just i dessa fall så infinner sig inte den egentliga insikten förrän man blir vuxen, för som barn har man som tur är inte utvecklat förmågan att se saker på det sättet.

I vilket fall så är det en riktigt vidrig känsla att inte tillhöra, när man helt plötsligt inser att man aldrig riktigt varit med.. att man när det kommer till kritan inte räknas lika mycket som andra.

 

Likväl så är ensamheten när man läser en god bok eller lägger sig på en strand, bara vill vara själv och vila ut en oerhört skön känsla.

Jag vet nog ingen annan känsla, inget annat tillstånd som kan betyda så otroligt olika beroende på omständigheterna.

 

Frågar man mig så är ensamhet i en tvåsamhet kanske den vidrigaste ensamheten som finns, att inte få kärlek eller ömhet, beröring, sexuell ömhet, bekräftelse..ja listan kan göras lång.

Att bli tagen för givet och känna hur varje dag som går så finns det mindre och mindre kvar att greppa och en dag så är allt det där man kämpat för borta.

Alla orden försvinner och man inte har något att säga.

 

Då är det bättre att vara ensam helt och hållet och göra ensamheten till något positivt...

 

Ja vad ville jag säga med detta då..!?

 

Jo...att glöm inte att bekräfta de som ni har kära, låt ingen av dem få den negativa delen av ensamhet.

Samtidigt så glöm inte att lämna utrymme för att de ska få känna den positiva delen av att vara ensamma.

 

Framför allt så glöm inte att tala om vad ni känner..för en dag så finns inte den möjligheten kvar.

 

Puss o kram ..gammal gam 

 

 

Sitter här med glödande fingrar och en hjärna som översvämmas av åsikter.

Till det så är jag förbannad på den samhällsutvecklingen som visar sig just nu.

 

När människor som är anställda med chefsansvar på Kulturhuset agerar direkt huvudlöst, dessutom inte i Kulturhusets intresse utan sitt eget.

Behrang Meri blir intervjuad av nyheterna iklädd matchande skjorta och hiphopkeps på trekvart och talar om för hela Sverige att vi måste skicka rätt signaler till barnen beträffande kolonialiseringen av Afrika..!!!

 

Därefter så tar han ett beslut att ta bort alla Tintinböcker från hyllorna.

 

I en Expressen talar han dessutom om att denna handling är för att människor från Rinkeby och Tensta ska lättare kunna identifiera sig med det som läses på kulturhuset.

 

Vad är rasism då..!?!?!?! 

Är det att jag som heter Dick inte kan skicka mina mail till större företag på grund av att mitt förnamn inte passerar porrfiltret. 

Eller är det när en grupp människor på grund av etnisk tillhörighet inte accepterar en annan..!?

 

Är herr Behrang en fullfjädrad rasist..!?

Som i sin iver att påverka det Svenska samhället tar sig rätten att ager domare och bödel med sina åsikter som grund.

Vill han stänga ute alla som inte har postnummer tillhörande Tensta och Rinkeby..!?

Eller vill han att vissa etniskt tillhörande grupper därifrån ska kunna förnöja sig på Kulturhuset..!? 

Vad var tanken bakom hans agerande..!?

 

Det som skrämmer mig är egentligen inte hans agerande , utan att han har en position och möjlighet att agera som han nu gjorde.

 

Är kulturen i Sverige tillägnad de som har sina hjärtefrågor i invandring och invandrarnas rätt att ha en fullständig frihet att bejaka sina kulturer och religioner, sen till det kräva förbud för andras åsikter.

Ska Sverige stå handfallet och se på när alla ska hävda sin rätt och när de inte får sin vilja egenom så tar de till RASISM..DETTA ÄR RASISM skanderas det..!!

 

Hur fan vore det om vi allihop agerade efter tanken att man ska måna om varandra, hjälpa varandra så gott det går.. oavsett nationalitet eller härkomst.

 

Till slut så kan jag tala om att en övervägande del av alla de människor som jag håller av..de smartaste..är av internationell härkomst. 

Jag skiter fullsändigt i vart du är född och av vem, och vad du har för hudfärg... det som intresserar mig är vem du är och hur du är..framför allt hur du behandlar andra..

 

 

 

Tjofittihej 

 

Idag är det ärliga onsdagen, och just denna onsdag ska jag avslöja hur vi män tänker i olika situationer.

Nu finns de ju givetvis undantagsfall även när det gäller detta, men jag kan garantera att större delen av den manliga befolkningen faller under följande avslöjanden.

 

Nu finns det ju en överhängande risk i att avslöja dessa saker och jag kommer garanterat att bli ovän med en stor del av mina manliga bekanta, men skitsamma för jag kommer nog att få några kvinnliga som ersätter dessa.

 

Så hur tänker män..!? En övervägande del av kvinnorna säger nu högt INTE ALLS, men det är fel ser ni...

Vi män tänker hela tiden..!!!

Framför allt på sex och kvinnor, detta dessutom större delen av vår vakna tid.

Sen tänker vi väldigt ofta på bilar, hockey, fotboll, skidåkning och hur många idioter det finns i trafiken, mat och dryck tillvaratar mycket av våra tankar dessutom. 

 

För oss gifta och män med partner så kan ju det facto att vi tänker på andra kvinnor och detta i ett sexuellt sammanhang vara direkt förknippat med otrohet och att vi är svin, men inget kan vara mer fel kära vänner.

Att tänka och fantisera är ett normalt förfarande hos oss alla och ni kvinnor som rynkar på näsan eller ryggar tillbaka kan sluta ljuga precis i detta nu för ni är exakt likadana..!! PUNKT SLUT 

 

När vi män ser en kvinna som faller oss i smaken så utspelar sig följande i våra huvuden:

Jösses, schyssta lökar..!!

Undrar hur hon ser ut naken..?

Bra ASS där..!!

Undrar om hon är helrakad..?

Hur doftar/smakar hon..?

Efter det så utspelar sig en hel drös med frågeställningar av sexuell karraktär och detta är ett fullkomligt naturligt beteende dessutom inom loppet av ett par sekunder. 

 

Detta ska nu INTE förknippas med att vi i samma sekund är otrogna..!! 

 

Inte alls... för detta är bara tankar, till det så ska ni veta att vid nästa rödljus så utspelar sig scenariot i våra huvuden igen. Detta är fullkomligt normalt och ni som skriker rätt ut nu kan vara glada istället, för när vi kommer hem så är alla dess tankar helt borta...men de har skapat en energidepå som nu tillägnas den kvinnan vi lever med. Så nästa gång er man tittar lite extra mycket åt något håll så kan i med ett leende känna er trygga och till det vara glada för det är ju ni som får allt tillgodo..!!

 

När det gäller bilar och sport fungerar vi precis tvärtom.

Jo det är faktiskt sant, där håller vi tankarna slutna till ett och samma lag, ett bilmärke och skulle aldrig ens komma på tanken att byta....

 

 

 

 

Manlighet är en defenition från betraktaren ögon och åsikter det står helt klart.

 

Min egen manlighet kan ju endast jag själv känna genom min självkänsla och jag tillhör nog de som har en annorlunda syn på vad manlighet egentligen är.

 

Många..oavsett kön finner nog att stora stenhårda män som brottas med krokodiler i Australiens outback är det manligaste som finns, tillika de som tycker att manlighet mäts i stora händer, fötter och till det en gigantisk balle.

Män som fightas i burar och idrottsmän i alla de sorter, framgångrika välbärgade..

Ja listan kan göras lika lång som det finns åsikter och oavsett hur du ser ut... hur rik eller storkukad du är så finns det en sak som i mina ögon är det manligaste av all manlighet.

 

Manlighet för mig är de männen som tillåter sig själva att bejaka alla sina sidor i syfte att få andra att må bra.

Män som värnar om andra, visar sympati och kärlek. Detta oavsett om du lever man-kvinna eller man-man ensam eller i familj.

 

I mitt fall så är jag en ganska kort man med grånande tinningar, typ 42 i skostorlek och med hyffsat stora ärriga händer som ofta får kommentaren "snygga".. ballen har hängt med så länge så jag är helt ok med den, oanvänd stora delar året men ändå min.

Några har dock genom åren ansett att jag trots detta är manlig baserat på utseendet och beteendet skulle jag tro.

 

Men det som får mig att känna mig manlig är inte när jag slänger mig ut för branta pister eller hoppar ner mot en orörd baksida på Åreskutan inte heller när jag står på starten till en Skicrosstävling i en bana som större delen av er aldrig i helvetet oavsett ersättning ens skulle fundera på att köra eller när vinden piskar håret på ett vidöppet hav och seglen är fulltrimmade.

Inte heller när jag fullpumpad efter ett pass på gymmet beundrar min vackra lekamen.

Inte heller när jag smyger ner naken i sängen och kysser min bedårande vackra hustru och får ett väsande nej med tillhörande smäll på fingrarna, oftast för att hon spelar nått trevligt spel på sin iPhone dock men ändå.

 

Men vafan kom till skott då gubbjävel.. jaja ok

 

Jag är som mest manlig när jag tar hand om mina barn.

Fyra stycken e de avkommorna..!!

JO det är sant (hur det gick till vetefan)

 

Manlighet för mig är allt det där med att skjutsa, knyta skridskor, knäppa pjäxor, genomlida innebandyträningar, se på när barnen skutar runt på nån stackars hästkrake som förövrigt måste käka guldhavre då det kostat 124 spänn för 2,5 minuters ridtur,

få knäna sönderbrutna med en 2åring hängande som en säck potatis mellan benen ner för ullådalens backar..

 

Framför allt känner jag mig som mest manlig när jag hämtar dem så tidigt jag kan och får åka hem, laga riktigt god mat, göra läxor och vara en närvarande pappa. Då är det som allra bäst...